Kauris och Maoris

Första dagen med Australiensare

Jag har nu mött mina reskamrater på den långa tur som jag skall göra genom de två öarna här, den norra, och den södra. G
ruppen är vansinnigt stor: 45 personer. ALLA australiensare utom jag. Jag hade kanske hoppats på en mer internationell grupp, men nu är det så här. De flesta är äldre än jag. Ganska många har svårt att gå, så jag känner mig väldigt pigg och fräsch. Dom som jag hittills har talat med, är glada och trevliga. Jag måste dela rum också, eftersom enkelrumskostnaden var onödigt dyr. Det skulle ha kostat 7000 kr för den lyxen. Damen är från The Sunshine Coast i Queensland, och verkar OK. Jag försöker hålla mig på min kant. Vi väcktes klockan sex i morse, vilket jag ju tycker är fruktansvärt, och det skall tydligen bli vanligt med så tidiga avgångar. Vi kommer att färdas långa etapper.
I dag åkte vi från Auckland norrut., och vi är nu i något som heter Bay of Islands på stillahavssidan av den långa tarm som utgör den nordligaste delen av Nordön. Vi har sett slättland med massor av betande kossor. T.o.m. Belgian Blue lär man ha börjat "odla" här. Sen kom vi upp på en högplatå som liknar det som fanns längre söderut, knöligt landskap, regnskogsliknande vegetation. Detta var förstås maoriernas områden, innan engelsmännen tog det i besittning I början av 1800-talet fram till 1835 var det vanligt med strider mellan maorierna och invandrarna. !840 skrevs ett fredsfördrag, sim innebar att striderna upphörde och maorierna fick viss markrätt. Vilket dom naturligtvis borde ha haft hela tiden.
Platsen där fördraget undertecknades ligger här i närheten, och vi blev nu guidade av en maorisk flicka som berättade om det hela. Jag är glad att EU-fördragen inte ser ut som detta, och att jag inte behöver översätta det. Det var handskrivet med liten stil, och jag kunde då i alla fall inte läsa det facsimil som visades upp. Ett maoriskt hus byggdes på platsen, mycket vackert. Om jag kan få tid att sätta in foton på min blogg, syns det hur fascinerande det var. En fantastisk krigskanot, 35 meter lång, och som väger 6 ton, och kan ta 80 krigare, visades också. Mindrekanoter fanns också, och de på minde om vikingskepp (lite) med hög stäv och akter, men byggda i ett stycke av ett träd, som heter kauri, som numera är nästan utdött. Vi var på ett museum över detta träd. Tänk, att när dessa träd växte, vandrade dinosaurier from under dem! Man har hittat stammar som är 45000 år gamla. Mycket vackert trä, rödbrunt, stammarna 8-10 meter i diameter, och det nästan dog ut p,g,a, skövling av europeerna. Maorierna hade inte exploaterat trädet så. Hur många gånger skall man höra och se detta? Tack och lov fanns det några kloka män som stoppade rovdriften på 1930-talet. Man byggde hus, möbler, båtar av det, och trädet hade också kåda, som här kallas gum, som man använde till framställning av olika industriprodukter,som terpentin.
I morgon åker vi upp till Cape Reinga, NZ:s nordligaste punkt, NZ:s Nordkap, och sen skall vi åka på något som heter 90-mile-beach, vilket ju verkar spännande.

First day with Australians

My group tour has started. 44 Australians and me. An enormous group. Most of the people seem nice, and they are all older than me, or look as if they were. Some are walking with stickas or have other problems moving around. We had to get up at 6 this morning, and it seems as though that´s going to be the norm. If I had known...
Today we have been to a museum commemorating a tree that hardly exista any more, due to the exploitation of the Europeans;.The Kauri tree. Some trees were 45000 years old, and it´s likely that dinosaurs have walked under them. They were almost extinguished, when some wise men stoppted the cutting down of them in the 1930:s. They were used for furniture, boats, houses, and there was in the museum a butter-churnmad from wood of the tree, which was abour 3 meters high, and could churn several hundred kilos of butter every day. A very interesting museum where a saw-mill is replicated in its entirety.
Then we went on to the place where the treaty between the Maoris and the British was signed, I am really glad that I didn´t have to translate a treaty like that in Brussels. It was hand-written in small spindly letters, and almost impossible to read. the treaty was signed in 1840 and put a stop to the nattles between the Native maoris and the British, I am not her going to express what I think of the British treatment of the Maoris. In memory of the treaty a Maori house was built in the same place as the house of the British whatever he was, representative of the British crown. Two very beautiful houses, totally different. An impressing Maori war canoe is to be seen there as well. 35 meters long, can take 80 warriors and weighs six ton dry, when put in the water it increses to twelve tons. And built of kauri wood. Three trunks gluéd together with gum from the tree. Altogether, an interesting day.