Det tropiska Cairns

Var kan man gå hem vid tiotiden på kvällen i kortärmad klänning, barbent och med bara sandaler på fötterna i 25 graders värme? Var kan man gå längs två kilometer vacker strandpromenad, där havet kluckar på ena sidan, och andra sidan är full av människor som sitter vid bord med grillplatser, vackert omgivna av planteringar? Där lampor lyser i det tropiska mörkret, och stjärnorna syns genom tunna molnslöjor? Där man (jag) känner sig så rofylld och lycklig som ingen annanstans?
Jo, I Cairns där jag varit de senaste dagarna. Jag har ju aldrig vistats i tropikerna tidigare, och om detta är tropiskt klimat, då älskar jag det.
Även om det regnar, vilket det har gjort en del, är det varmt, och vinden kan ta i, men den är ljum. Det är fantastiskt. Cairns är inte en stor stad, lite större än Gävle, ungefär som Linköping, 130 000 invånare. Turismen är den viktigaste inkomstkällan, och det syns genom det enorma antalet hotell, motell och affärer som säljer allt som turister tros vilja ha, och framför allt, turer till olika sevärdheter. Sevärdheterna här är framför allt Great Barrier Reef, och regnskogsområdena runtomkring. Jag har varit en dag till revet, man åker båt, och sen, om man kan simma, dyker man eller snorklar för att se korallformationerna och fiskarna som lever där. Jag, som inte kan simma, kunde sitta i en båt med glasväggar och se vad
som rörde sig vid den lilla bit av revet som vi besökte. Revet är 2300 km långt. Man kan utan vidare lägga en karta över Sverige över en karta på revet, och inte täcka det helt och hållet. Vattnet var "murky", som det heter på engelska, dvs. grumligt, och jag var inte särskilt imponerad av vad jag såg, Korallerna var gröngrå, och fiskarna, stora som torskar, var samma tre sorter hela tiden, Allt det färggranna som man ser på bilder är fusk, sa guiden, När man fotograferar under vattnet, och riktar ljus mot det man ser, träder färgerna fram. Inte vet jag.
En annan dag, åkte jag med en linbana 7 km genom regnskogen till en plats som heter Kuranda. Jag börjar vara ganska mätt på regnskog nu, det är ju en otrolig vaxtlighet, men inte någon större skillnad mellan den jag såg i Amazonas, eller på NZ. I Kuranda har det växt upp en marknad, där det säljs massor av grejer, aboriginsk konst, kläder, glas, t-shirts, och allt möjligt krafs. Jag blir alldeles trött av det. Sen finns det förstås, precis som här i Cairns, massor av matställen, med smörgåsar och kakor som är precis som i USA, jättestora. Det syns på folket också...
Apropå aboriginer, så finns det många här i Cairns, jag har ju knappt sett några tidigare. Dom verkar inte delta i samhällslivet, sitter vid trottoarer och kafebord, och gör ingenting. Väldigt få jobbar. Här på hotellet är det en kille som serverar. Jag vet inte varför det är så här, de flesta australier som jag talat med, säger att abos inte "vill göra något", men jag kan inte tro det.
Jag har också varit på ett Rotarymöte, mycket trevligt, där den som höll föredrag talade om Anzac Day, som är nu på söndag, och där man högtidlighåller minnet av alla de från Australien och Nya Zealand som stupat i de två världskrigen. Just denna dag 1915, klockan 4.28 på morgonen inleddes landstigningen i Gallipoli i Turkiet, som hade förödande konsekvenser för just soldaterna från Anzacregionen, eftersom de skickades in först och sköts ner i massor av fienden.. Ett minnesmärke finns här, där man bl.a. ser en klocka, som alltid står på 4.28..
Här har nu nyheterna mest talat om flygstoppet i Europa pga vulkanutbrottet, men en annan, inhemsk sak har dominerat rubrikerna också. Premiärministern Kevin Rudd, som är en blek, blond okarismatisk femtioåring, har försökt genomföra en sjukvårdsreform. Jag vet inte vad den innebär mer än att de enskilda staterna har haft en mycket varierande sjukvård, och tidigare själva bestämt hur de ville sköta den. Nu kommer i stället allt att likriktas överallt, och några stater får mer pengar, medan andra får dela med sig. Så Rudd, labourledare, har fått göra långtgående eftergifter för att få alla staterna med sig, Fortfarande har inte Western Australia skrivit på. Detta har debatterats livligt från olika utgångspunkter.
Ännu en sak, som har hänt är att en maffialedare i Melbourne som satt inne på livstid för ett otal mord på motståndare, Carl Williams, i måndags mördades av en medfånge i det fängelse, som beskrivs som det hårdast bevakade i hela Australien. Mördaren använde en stång från en motionscykel, och slog helt enkelt in huvudet på Carl, som var 39 år och såg ut som en barnrumpa. Det konstiga var att trots övervakningskameror, ingen av vakterna såg det hela, och att det tog 25 minuter innan någon upptäckte det. Detta har lett till spekulation om att det är något mystiskt med det hela, det talas om poliskorruption, och att det skulle vara uppgjort. Polisen i Melbourne fruktar nu också repressalier från de andra maffialedarna.
Jag flyger till Darwin i morgon för att på söndag börja en ny tur, och slipper alltså nu planera själv i fjorton dagar. Då kommer jag att vara i Adelaide. Det är nu som jag skall få se Uluru och Alice Springs, och en massa annat intressant. jag vet inte hur Internettätt the Outback är, men jag kommer tillbaka när jag kan.