Från paradis till uppnoosigt ställe

Söndag 11 april
De sista timmarna i paradiset var varma, för att inte säga heta. Skönt. Jag känner mig totalt annorlunda i värmen, avslappnad, utan oro. Himlen var jätteblå,. inte ett moln syntes. Trots detta gav jag mig av. Det var dags att se något nytt. Jag tog bussen klockan ett, målet var Noosa, vilket jag inte vet mycket om, men alla säger att det är fint, och totalt olikt Surfers. Vi passerae Brisbane, och jag kände mig nöjd med att bara åka igenom en stor stad. Resan till Noosa skulle ta två timar drygt. Landskapet utanför var inte särskilt intressant, mest buskar, något hus här och där. Enstaka träd emed intensivt korallröda blommor. Stora träd. Och aldrig kommer jag tillräckligt nära för att fotografera dem.
En halvtimme innan vi kom fram till Nossa, började det regna,. Molnen hade hopats på himlen, men jag trodde inte att deet skulle beröra oss. Men nu piskade regnet busstaket, längs vägen uppstod en tät dimma av stänk, och det plaskade upp omkring bilarna. Kul, att komma fram till ett ställe man inte känner till, och att stå i piskande regn. Och jag som hade stoppat ner alla varma kläder längst ner i resväskan, efter vistelsen i paradiset! Någon minut innan vi kom fram hade regnet upphört,, mirakulöst. Och varma kläder kunde jag glömma, det är inte som hemma där det blir kallt i regnet. Här var det varmt, ångande. Javisst, jag är ju i tropiska nejder nu.
Och nu visade jag prov på den effektivitet som jag ibland framgångsrikt ådagalägger. Vi kom fram 17.25, jag visste ine hur man skulle komma till den lägenhet som jag hyrt för tre dagar, men det kom en buss, chauffören talade om att jag måste ta en annan buss för att komma dit jag ville. Den bussen kom, jag frågade,chauffören visste inte, men hela bussen deltog i att hjälpa mig, och tala om var jag skulle stiga av. Mörkret föll snabbt, som vanligt, och när jag klev av på den hållplats man visatmig, fann jag snart Cayman Q uays, som stället heter. Jag visste att ingen skulle finna där, receptionen var stängd, men det fanns ett kuvert med förklaringar till hur man hittade nyckeln och så vidare. Med hjälp av en gäst som visade mig till rätta, kom jag in i studion, som såg OK ut, coh nu ville jag finna någonstans at köpa en flaska vin och något att äta. Samme man som tidigare kom just ut genom en dörr, och han visa vart jag kunde gå. Först till en Bowls Club (jag vet inte vad bowls är, något slags sport, tror jag) fick tag på en flaska vitt vin, sen till en fish&chips shop i närheten. Fick fish &chips och så tillbaka "hem". Klockan var nu 18,20. Mindre än en timme, jag hade hittat dit jag ville, installerat mig, lärt mig vilka nycklar som måste användas, fixat vin och mat, och fått i gång luftkonditineringen. Inte illa. Men jag fick hjälp. Folk är otroligt hjälpsamma, och nyfikna, det är lätt att vistas här, Det känna inte som iutlandet, jag känner mig hemma, fastän jag hela tiden möter nya miljöer. I morgon skall jag gå på Rotary här i Noosaville. Det skall bli spännande. Kvinnor är inte vanliga här i Rotarysammanhang..