Leende guldbruna ögon ?

På kvällen i Queenstown åkte vi båt ut till en ö och ett gammalt hus som gjorts om till restaurang med en vacker trädgård omkring. Vi skulle äta middag där och sedan trakteras med underhållning i form av fårklippning. Det är otroligt vad folk sätter i sig! Jag hade i smyg börjat iaktta några i gruppen för att kolla om dom åt lika mycket varje gång. Först frukost med bacon och ägg och annat, musli och toast och massor av frukt. Sen stannade vi på förmiddagen vid något kafe och då var det kakor eller stora maffiga muffins, sen lunch, då fick vi i regel skaffa det själva, och jag gick alltid för mig själv, och vet inte riktigt, sen på eftermiddagen sa chauffören vid 15-tiden att man kunde gå och äta glass på nästa rastställe. Då gick alla nästan, inte jag, mangrant och köpte glass. Det var som om chauffören/guiden ord var en order. Och det var inte bara vi. Vid varje ställe som vi stannade på , dök det i regel upp 5-6 andra bussar fulla med turister, som också käkade vad som bjöds. Sen var det alltså middag på kvällen, och då var det alltid trerätters middag, och de flesta tryckte i sig allt som stod på matsedeln. Hur kan man? Men det lustiga är flockbeteendet, Alla gör vad reseledaren säger.
Nå, efter middagen och när fåret blivit vederbörligen klippt, återvände vi till båten. Då skulle det sjungas, En pianist och ett piano fanns och sånghäften delades ut. Det var alla gamla engelska sånger som man sjöng i skolan, och några till. Det var John Browns Body och Clementine, My Bonnie och Roll out the Barrel. Så kom vi till en vars rubrik jag inte kände igen: Beautiful brown Eyes. Församlingen tog ton, och vad finner den förvånade svenska dansbandshataren? Jo, detta var Leende guldbruna ögon!! Jag har alltid trott att det var en nyskriven svenskkomponerad sång. Och så visar det sig att den är engelsk och gammal som gatan! Undrar om dom betalar Stimpengar till någon engelsman? Fast men betalar väl inga Stimpengar nuförtiden, när man bara laddar ner låtar gratis. Som sagt, man lär sig något nytt varje dag. Wenn jemand eine Reise tut, da kann er was erzählen...